Har varit två hemska dagar, kanske de värsta i mitt liv hittills. Jag har nog aldrig gråtit så mycket på så kort tid. Ögonen mina är ömma efter alla tårar och svider.
Saknaden efter min lilla kisse är så otroligt stor. Jag tänker ibland att hon är här någonstans i lägenheten, men sen när jag inser att hon inte finns gör de ont.
Har fortfarande svårt att prata om de då de liksom väcks till liv igen.  Sådan fruktansvärd sorg.



Du va ju frisk för bara några dagar sen <3 Kom tillbaka....


Jag ska iallafall ge mig på att försöka jobba idag. Jag har ett kortare pass än tänkt för att jag ska minimera tiden jag är ensam, tillexempel på bussar och sånt. Jag känner mig såpass ostabil att jag skulle kunna bryta ihop varsomhelst. :/
Man får helt enkelt ta en dag i taget och försöka komma tillbaka till vardagen.